Väldigt skönt
För mig är det väldigt skönt att äntligen få berätta för alla om att jag är ett alkoholistbarn och att jag alltid har varit det. Som jag skrivit innan så vet jag att vi är många och jag tycker inte att det är något vidare speciellt med att just jag är det. Det enda jag kan göra är ju att beskriva hur jag upplever det, hur det påverkat mig och hur jag mår över det. Har fått lite pikar av personer som tycker att jag är uppmärksamhetssökande för att jag skriver om det och länkar det på Facebook. Jag använder det inte som en ursäkt, jag vill helt enkelt bara prata om det. Precis som ni vill delge er saker ur ert liv oavsett om det handlar om hur ni äter, hur ni tränar eller vad ni gör en fredagskväll. Det är mitt liv och jag vill inte mörka hur illa saker egentligen är, för det har både andra gjort mot mig och jag gjort mot mig själv under en så lång tid. Sen vet jag att jag är medberoende och jag vet att jag inte har några direkta knep för hur en ska bemöta någons alkoholism, men jag är i alla fall medveten om det.
Puss