2 Läs mer >>
Idag är det Valborg! Jag och Jonas ska ha fest :D Lille Kim kommer hit från viken, den ni :)
Så nu har det varit storstädning. Ska t.o.m. raka benen idag, var ett tag sen. Ni hade skrattat
ihjäl er om ni sett mina ben, haha. Men jag skäms inte, jag gör som jag vill :D
 
TAGGA!
 Puss
 

Whale fortress

2 Läs mer >>
Håll i hatten för här blandas tristess med någon som kan ha uppfattats som en hjärnskada.
 
Får pengar av försäkringskassan, är oroad för sin ekonomi.
 
Varje tonårings största hatobjekt.
 
Nähä?
 
Jag syftade på floden.
 
Trenderna 2009
 
Till Elli! ;P
 
Hahaha, vad i...
 
Också till Elli! Haha Matte B!
 
 
För er som inte vet vem den första existentialisten är:
 
Hade beef på Arbetsförmedlingen med någon rojalistisk borgarbracka!
 
Realistisk önskelista
 

Bra simultanförmåga? heheh
 

Ännu från min gaml...

2 Läs mer >>
Dålig stil av mig att skylla på ärtsoppa!
 
Vill ni ha godbitar från min första blogg? Klart ni vill!
 
 
 
 
 
 
 
alltså jisses...
 
 

Dålig stil!

0 Läs mer >>
Lokaliserade den äckliga doften. Det var två äckliga bananer som någon smugit ner i en påse från Västervik. FY VAD ÄCKLIGT! Det var liksom 9 dagar sen! :(

LOKALISERAT!

0 Läs mer >>
Temat verkar ju vara kärlek i min blogg och jag tänkte delge er med en berättelse från mina tonår. Jag började hänga/festa med några grabbar som inte var riktigt rediga. De var inte så smarta eller begåvade, men jag tänkte väl att de fick duga. Fanns ju inte så många människor i Västervik så de fick agera substitut tills jag hittade några bättre. Vet att de kom till fester där jag var på eller att vi träffades ut. En av dem var lite sugen på mig, men han hade tjej och jag var väl inte riktigt så uttråkad så jag ville göra något åt den saken. Han var inte min typ heller, för den delen.
 
Dock så hade han en jättesöt kompis! Han såg ut som de där jätteglada personerna i Rollercoaster Tycoon. Och han var verkligen glad och snäll hela tiden. Det kändes verkligen som en riktigt fin kille och första gången jag träffade honom så tänkte jag "vilken fin kille". Tror till och med att jag sov hemma hos honom någongång och vi kollade på film, myste och han åt bananer, eeh. Det blev inte mer än så, men jag hade ett gott öga för honom.
 
Vi brukade även skriva på msn och jag blev alltid lika glad när jag såg att det var hon som skrev. Han skrev alltid "Yaosa, sweetie/sötnos!" eller andra gulliga saker. Vi pratade om vardagliga saker som film, jobb och vad vi hade för oss. Jag var inte kär, men han gjorde mig glad och jag hade inte tackat nej till att träffas igen. Dock så bodde han i veckorna i en annan stad som låg lite längre bort, typ tre timmar bort, så det gjorde att vi kanske inte pratade om att ses. Jag tror han arbetade som elektriker? Är dock inte säker, men han kändes så stabil och olik alla andra killar i samma ålder. Han skrev även till mig när han behövde hjälp eller prata om något, som när hans kompis pappa plötsligt dog.
 
Ett år senare träffade jag honom igen, med Nadja på en fest. Nadjas dåvarande pojkvän hade precis gått bort och vi försökte väl bedöva oss med alkohol. Han var precis lika snäll och glad igen, men även lite flörtig vilket bidrog till att vi kysste varandra på balkongen och sa att vi skulle sova med varandra. Jag ville väldigt gärna sova med honom, jag tyckte liksom om honom. Vi myste dagen efter, såg på film, han åt banan och pussade mig hejdå. Ungefär här märkte jag att jag började bli lite förälskad och att jag ville se honom igen, men det gick ju inte. Eller klart det gick, men han jobbade mycket och vi var sällan i samma stad.
 
En kväll skulle jag och Nadja gå dit på en fest. Jag blev jättenervös och blev jättefull, märkte att folket på festen betedde sig lite konstigt också. Träffade dock en gammal barndomsvän där som jag snackade mycket med. Det var kul. Sen var jag tvungen att spy, så jag gjorde det men då slet en av hans vänner upp dörren och ba "USCH!" hahaha, så pinsamt. Kvällen slutade i alla fall att vi sov ihop igen och samma procedur, med att vi myste dagen efter, kollade på film och han åt banan.
 
Någon vecka efter skulle vi dit igen på fest, men han öppnade inte dörren! Vi ringde på och hörde att folk var där, men ingen öppnade. Jag blev ju jätteledsen och gick hem. Sen på natten ringer min telefon och det är han! Så jag svarar och han frågar vad jag gör, då blev jag så glad så jag gick ut för att möta honom. Han gav mig en puss när vi sågs och hela jag lyste upp. Vi sov ihop igen, pussades. Ingen banan den här gången eller film.
 
Någon eller några veckor skulle vi ses igen, på Nadjas födelsedagsfest. Jag hade då pratat med honom innan på msn och han hade berättat om sitt ex som han hade varit ihop med i 5 år, men att det hade tagit slut 2 år tidigare och att hon hade blivit ihop med hans kompis ungefär 2 veckor efter. Men hans familj älskade verkligen hans ex och de umgicks och hon var som en del av familjen. Jag såg dock inte det som ett hot, för vi var inte ett par eller något. Han sa även att han alltid fick minnesluckor av att dricka och att han sällan kom ihåg saker. På den här festen skulle jag i alla fall berätta för honom vad jag kände. Jag hade bestämt mig. Det var dags. Han kom till festen efter ett tag, men jag fick ingen kontakt med honom. Jag sa det jag hade velat ha sagt. Fick ingen reaktion alls. Han ba "Jag är så väck så jag förstår ingenting just nu" och jag undrade väl vad fan han hade tagit. Hängde med hans syrra och jag berättade för henne att "Jag tycker om din brorsa". Sen skulle vi alla ner på stan. Syrran och jag hängde, för jag fick liksom ingen kontakt med snubben. Så vill hans syrra att jag ska träffa deras mamma, haha, så pinsamt. Jag får träffa mamman som också är ute och skakar hand med henne. Jättetrevlig mamma och jättetrevlig syrra. Vi möter hans ex på vägen och syrran och hon är jättebra vänner. Jag var även bekant med exets nya kille, vi brukade snacka och så. När han väl får syn på sitt ex så väcks han ur dvalan, får henne att sätta sig i hans knä och typ gullar med henne. Alltså heartbroken? Ganska. Nä, men jag visste ju att han fick blackouts på fyllan, men att se honom hålla på så med sitt ex och sen dessutom när jag vet att exet var ihop med hans polare. Exet skrattade och gullade tillbaka. Det var så pinsamt för mig. Där stod jag med hans syrra som visste vad jag tyckte.... döden. Jag låtsades i alla fall som inget, ville liksom inte larva mig med ett utbrott eller så. Jag tänkte väl att deras 5 år var viktiga och att de var så tighta. Vi gick till Åhmans. Jag, exet, han och syrran. I kön så ställer han sig och håller om henne, tar på hennes näsa och säger "vilken söt näsa du har" och sen kommer det värsta: han vänder sig om till mig och säger "schhhhh!". Inte för att jag sa något, men för att han inte ville att jag skulle skvallra om det för någon.
 
Skvallrade jag? Klart som fan att jag gjorde. Berättade för exets nya kille att hans polare och hans tjej flamsade runt, gosade och flörtade på fyllan. Hon skrev ett argt mejl till mig, men jag brydde mig inte. Jag visste ju att jag inte kunde tvinga honom att tycka om mig, att han antagligen var kär i sitt ex fortfarande och att inte kunde styra vad han ville göra. Jag tyckte dock att det var fult gjort av dem båda, mest han, men samtidigt att de gjorde så mot hans kompis/hennes nya kille. Inte okej. Hade antagligen inte tjallat idag, men aja. Gjort är gjort. Jag skrev till honom att jag tyckte det var dålig stil och han svarade att han inte kom ihåg och sen att han fick ångest för det han hade gjort. Min förälskelse var inte helt bortblåst, men jag tog det lugnt för jag ville liksom inte att det skulle hända igen. Jag var liksom ganska ledsen för det som hade hänt.
 
Jag pratade lite med hans kompis, alltså den nya pojkvännen, och han sa då "Varför trodde du att han någonsn skulle vilja ha dig? Du är skadat godis, ingen vill ha dig. Förstår du inte?". Jag mådde så dåligt så jag åkte hem till Kim och bara grät och var ledsen. Fick sova där i några nätter, för jag orkade inte med mig själv eller något.
Någon vecka efter så hörde en kompis av sig till mig. Hon hade då sprungit in i killen. Han hade raggat på henne och då hade hon sagt "Men Ida då?" och då hade han svarat "Vad är det med henne? Hon är ju äcklig, men du är ju söt!". Jag är så glad för att hon berättade för mig. Jag skrev ett argt meddelande till honom på msn och sen blockade jag honom. Jag tog upp allt med exet, vad han sagt och gjort och sen berättade jag om det där med min kompis, för jag visste att han inte skulle komma ihåg det. Sen blockade jag honom. Efter det kollade jag inte ens åt en kille i 5 månader, tills jag träffade mitt ex. Vi hade det skakigt och gjorde slut varje vecka. Han var liksom inte kär i mig och jag ville bara ha någon, kaos.
 
I maj någongång året efter tog det dock slut, för han var kär i en annan tjej. Jag gick på Nadjas födelsedagsfest igen och där var han. Jag låtsades som att jag inte kände igen han eller hans vänner, moget haha. Men sen drack jag en vinflaska på typ rekordtid och då hälsade jag på dem och ba "Läget?". De tyckte nog att jag var skitskum, men pallade inte. Sen retade jag den där snubben för att han såg ut som den jätteglada gubben i Rollercoaster Tycoon. Han skrattade lite, men han verkade inte lika väck den här gången. Lite full kanske, men inte mer. Jag tror sen att vinet gjorde mig modig och jag sa att jag ville prata med honom. Vet dock inte om detta stämmer, han kanske ville prata med mig, men tror inte det. För liksom vad betydde jag för honom? Vi gick i alla fall iväg och jag sa "Jag har varit väldigt arg på dig" och han skyllde på sitt drogmissbruk(!) och att han inte kom ihåg. Han hade sett mitt meddelande på msn och förstod att något hade hänt. Jag sa också att jag visste att han kallat mig för äcklig inför folk och han sa att snarare hade försvarat mig inför folk och kunde inte alls förstå vad jag menade. Han kramade mig. Sen sa han att gärna vill bjuda ut mig på middag någongång, att vi kunde ses i Stockholm när jag var där och att han ångrade hur han hade betett sig. Han sa också att han träffade en tjej just för tillfället, men att vi kunde ta reda på vad vi ville och att det inte var seriöst mellan dem. Sen kysste han mig... jag hörde inte av mig igen och det gjorde inte han heller. Han kom väl inte ihåg det ;) Jag hade dock mitt egna så brydde mig inte, blev ihop med mitt ex igen.

Ett halvår senare hade det tagit slut mellan mig och mitt ex. Då hände detta:
Förstår ni vad pinsamt? Jag blev ju jätterädd för hans tjej var ganska aggro, ganska förklarligt kanske.
Hon såg dock bara att vi stod nära varandra. Så jävla giftigt kille. Han kommer säkert inte ens ihåg det.
Det sista jag hörde om honom var att han rekordknarkar och har sabbat sitt liv. Jag önskar honom inget
elände, för han var nog ganska djupt i skiten även när vi träffades, bara att jag inte förstod. Det här var i
alla fall min olyckliga kärlek! ;)
 
Puss
 
 
 

Olycklig kärlek!

0 Läs mer >>
Gissa vad Jonas ska äta idag? Ärtsoppa!
 
// Synsk

Konstigt!

0 Läs mer >>
När jag vaknade imorse så luktade det superäckligt i hela lägenheten. Luktade typ ärtsoppa, finns inget som jag tycker är äckligare. Jonas märkte inte ens något! Luktar fortfarande asäckligt, vet inte vad det är. Så tände ett doftljus, men bläääää! Behöver nog tända minst 5 doftljus till. Tur att jag liksom har ett lager med doftljus. Spyr lite i munnen.
 
Har typ seriöst mentala problem med ärtor och ärtsoppa. När jag var liten satte jag en ärta i halsen och spydde på tallriken och fick då höra "Nu kommer kokerskan bli jätteledsen!". Sen dess vägrade jag äta ärtor och ärtsoppa. Gillar det inte heller, så det är ingen fara. Tycker ärtor är för söta och att gula ärtor är för sträva och unkna. Blä!
 
Puss

Äcklet imorse!

0 Läs mer >>
Är inte jätteförtjust i Nicki Minaj, men alltså Beyoncés låt "Flawless", har ni sett när de gör den live? Vill typ se Beyoncé live nu, mest av allt. Vilket performance! Genomtänkt, helt fantastiskt.
 
 Började typ gråta av lycka när jag såg det här, så braaaaaaaaa!
 
I confess I woke up like this!
 
Puss

Guuuu

2 Läs mer >>
Ja, jag skriver alltid om saker jag tycker om (hehe nej, men ni fattar). Nu vill jag i alla fall göra en lista med de absolut sämsta tv-serierna som visats av svensk television och ja, jag vet att det finns många serier som jag kommer glömma att ta upp. Ska dock försöka ta upp alla tv-serier som jag kommer på.
 
10. Det okända
Det här programmet går på 7:an, ja det går fortfarande. Nu ska jag inte vara den som är den, men hallå? För det första är det jätteläskigt med spöken/andar och allt sådant och programmet går på eftermiddagen. Brukade kolla på programmet förr, mest för att kolla hur långt de kunde ta det. De använder alla konventionella dramaturgigrepp, inom anglosachsisk dramaturgi givetvis, för att bygga upp huvudkaraktär, antagonisterna (spökena), upptrappning, klimax och sen ett lyckligt slut (eller ett otydligt slut som gör det möjligt för en uppföljare). Ja, ni mina läsare är smarta så ni vet mycket väl vad jag menar.
 
Nu kanske jag tycker att det är programmet är fake för att jag inte tror på kommunikation mellan kvacksalvare och det vi inte vet något om. De får liksom betalt för att "kommunicera" med det övernaturliga och om en bara vill hjälpa till så kan en väl ha ett riktigt jobb och sen göra det där gratis på fritiden, bara för att visa vilken fin människa en är, men nej. Dessa sociopater, eller vad de är, går runt och skrämmer upp de vidskepliga eller troende och det finns bara en väg ut och att det är att kommunikatörerna ska hjälpa andarna gå in i ljuset. Programmet är säkert gratis för de medverkande men de med "mediala krafter" får nog en rejäl ersättning. Märker ni vad det påminner om? Som en korrupt präst! "Vi kan hjälpa er mot ersättning". Det är väl inte okej?
 
Ett tag hade jag jättemärkliga drömmar där döda personer kontaktade mig och hade meddelanden. Eller ett tag, har hänt några gånger, men jag blev lite rädd för att jag tyckte det var obehagligt så jag hörde av mig till han Terry Evans, eller vad han heter. Har inte riktig koll på honom. Jag berättade då i min dröm att en död släkting varit arg på mig för att jag rökte cigaretter och låste in mig i en bod. Den här mannen svarade då att andar inte kan vara arga och att de har gått vidare. Men varför "hjälper" de då personer med bråkiga och upprörda andar om det inte finns sådana? Det fattar inte jag och det är klart att om de finns att de kan vara upprörda.
 
 
 
9. Gränsbevakarna Australien
Om ni vill se ett program som är till för att skrämma upp turister från att vara kriminella att åka till Australien så se detta! Här får vi se folk som ljuger om att de har mat i resväskan, narkomaner och illegal aliens som vill testa sin lycka med arbete i det land som kallas Australien. Det är egentligen ganska fascistiska budskap i hela programmet. "Vi är det perfekta landet, det enda som kan förstöra det är folk som kommer från andra länder", obehagligt värre? Jag förstår att de kanske vill skydda flora och fauna, så att inte deras unika djur och natur skadas, men att någon har med sig typ kryddor från Kina? Jag hade dött om jag inte fått plocka med mig mat från ställen när jag varit utomland, det är ju halva grejen.
 
8. Plain Jane
För er som inte vet vad det här är så kan jag berätta att det är ett program där en "alldeles för alldaglig" tjej har gått och spanat in en kille som hon inte vågat prata med eller som hon bara är vän med. Så hur hjälper en en vanlig tjej att våga prata med en kille som hon är kär i? JO, det kan jag nu tydligen berätta för er! En ska klä henne i snygga kläder, färga hennes hår och sen testa huruvida hon kan interagera med killar. Så alltså: ändra allt som är du och var mainstream-snygg och prata med en inhyrd kille DÅ kanske du kan bjuda ut killen som du är hemligt förälskad i. I vissa fall blir det så pinsamt, eller ja, det är alltid pinsamt. Det som är ännu mer pinsamt är dock när tjejen blir nobbad av killen hon är kär i. Så ska de hela tiden, när de berättar hur det gick i eftertexterna, hylla de tjejer som redan skaffat nya pojkvänner eller de som fortfarande dejtar. De blir alltså bedömda i huruvida de lyckas attrahera det motsatta könet, det är så pinsamt. Tror det varit ett fal med tjejer som velat träffa sina tjejkompisar och det är ju bra, men det är fortfarande sorgligt att de tror attsjälvförtroendet sitter i kläder, smink och hår. BLÄ!
 
7. The Swan
Behöver jag ens berätta om det här eller minns ni? Det var en tävlingsserie där den ena osäkra kvinnan efter den andra fick "hjälp" med att plastikoperera bort sin eventuella övervikt, överblivna hud från graviditeter och ja... vad de än ansågs behövaa fick de. De fick också träna efter operationerna, allt för att återfå sitt självförtroende. De fick inte se sig själva i spegeln. Haha alltså, vet inte vad jag ska skriva förutom "Hur fan fick de tillstånd för att visa det där?!".
 
6. How I Met Your Mother
Tråkigaste tv-serien någonsin? En ytlig sexistisk skitstövel, en annan som ska vara en snäll kille men som egentligen också är en ytlig sexistisk skitstövel, en ganska bra kille, en tolerant flickvän och en trofé som de ytliga sexistiska skitstövlarna tävlar om. Och ja, jag är medveten att de inte alltid tävlar om Robin, men mycket av serien går ut på det. Sen att en ska tycka att Barney är charmig och cool? Jisses, är vi 12 år eller? Har vi inte kommit längre i utvecklingen än så? "Jamen han har mänskliga sidor också", jomenvisst. Tror de flesta svin har uthärdliga sidor också. Men en ska väl hela tiden skylla på hans barndom att han inte visste vem hans pappa var och att hans mamma inte var den bästa, hehe. BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ! Tror dock inte att jag hade reagerat lika hårt om den inte visas 10 000 gånger om året.
 
5. Alla älskar Raymond
Nej, alla älskar inte Raymond. Raymond är en skitjobbig ursäkt till en pappa, som låter sin fru dra hela lastet. Sen försöker han också slippa undan så mycket han kan och utsätta sin fru för sin jobbiga familj. ÄE! ORKAR INTE! SÅ TRÅKIGT PROGRAM! Kan någon säga vad programmet går ut på eller återberätta ett roligt skämt? NÄE, tänkte väl det! Ingen älskar Raymond!
 
4. 2½ Men
Måste jag ens berätta varför? Läs under How I Met Your Mother, fast med mer avsky i rösten. Kunde de inte bara avlivat den serien eller åtminstonde aborterat fostret?
 
3. Våra bästa år
Som ett pisshål i djupsnön, so are the days of our lives. Jag vet att jag inte är rätt målgrupp, men snälla. Hur kan folk se den här serien? Det är det värsta jag någonsin sett. Det enda som var intressant var för typ 15 år sen när Marlena blev besatt av en demon och de fick köra exorcisten. Så tröttsam serie! Våra bästa år, snarare våra sämsta år och de var fan i mig de tråkigaste också.
 
2. Smallville
SOMEBODY SAAAAAAAVE MEEEEE! Minns när jag var liten och började se Smallville, först var det något nytt och spännande. Jag menar, jag hade redan sett alla avsnitt av Xena- Krigarprinsessan, Hercules och Young Hercules. Det här var nytt och spännande, jag har alltid älskar superhjältar. Sen så tyckte jag att alla var så himla snygga i serien och det är de ju eller var. Så det lockade väl en pubertal tonåring, men sen innehållet. Det var väl okej de första 10 avsnitten tills en helt plötsligt märkte att "men såg inte jag det här avsnittet igår?", fast det hade en inte. Det enda som är bra i serien? Introlåten: Save me av Remy Zero, så bra!
 
1. OCH VINNAREN ÄR *DING DING DING* CHEERS! (Skål!)
En serie som på allvar får mig att bli full. Inte för att skådespelarna känns mysiga och roliga, nej nej. Serien är dödfödd. Jag står inte ut med hur tråkig den är och varför ska alla hälsa glatt på "Mort"? Vad har han gjort för att förtjäna ett sådant varmt välkomnande? Anledningen till att den fortfarande visas efter alla dessa år måste vara att tv-stationerna får betalt för att visa den. Typiskt att det ska vara kärlek eller hatkärlek mellan en man och en kvinna. Den enda som gör serien lite mer okej att kolla på är Rhea Perlman, kanske för att hon är den enda med en något tuff och utmanande roll. De andra är bara ytliga skal av människor. Fan ta nästa sömnlösa natt som jag tvingas, utmattad, kolla på något som sägs vara en komediserie för att jag inte vill skrämma upp mig själv med mord och annat läskigt när jag ska sova. Näe, Cheers, den här serien kommer underhålla djävulen i helvetet. Det värsta jag någonsin sett.
 
Puss //Aggro
 

10 sämsta tv-serie...

0 Läs mer >>
Spyr seriöst lite i munnen när jag ser att någon gillar Rockabilly.
 
//Fördomsfull

This ain't no hand...

1 Läs mer >>
Åh gud. Jag tänkte berätta lite om min pinsamma tonårsförälskelse. I alla fall en av dem, för jag var typ kär i alla mellan ålder 13-14. Oftast var det personer som jag bara hade chattat med som jag blev intresserad av. Vilket är lika bra eftersom det nog bara hade blivit kaos om jag hade träffat de här personerna på riktigt eller så hade jag, med största sannolikhet, inte alls varit kär i dem om jag träffat dem. Jag hade inte varit kär på länge, särskilt inte efter den kortväxta killen. Jag var intresserad av killar, men samtidigt så funkade det inte. Antagligen för att jag var för blyg och ja, pubertalt ful. Jag hade i alla fall börjat sminka mig väldigt mycket, för jag tyckte det var coolt och snyggt. Det var inte snyggt. Och det var definitivt inte coolt. JC-kläder, rosa ögonskugga, silvrigt läppstift och långt lockigt hår. Vet att folk brukade fråga om jag var kristen? Haha. Klippte av mig håret på grun av det och började använda svart kajal runt ögonen, ögonbrynspenna och kommunisttröjor, lol.
 
Sen hittade jag communityt Smurfa.com. Det var det coolaste stället jag visste och nästan alla som var där kom från Västervik. Jag började chatta med en kille som var typ 17-18 år, jag var 12-13 år. Alltså vi snackade om ganska vardagliga saker och samtalen gick ungefär:
 
- Vad gör du då?
- Inte möe.
- Mm...
- Själv då?
- Inget
- Okej
 
Skitroligt samtal, eller inte. Hahaha men det var grejen också, han var ju den första coola (han var aslam och skittråkig), äldre killen som pratade med mig som att jag var en människa. Han sprang ju inte andra hållet när jag skrev med honom så jag ba *Marvin Gaye's Let's get it on börjar spelas* "Jag är nog kär i honom!". Vet dock inte om han visste att jag var kär i honom, eller jo, det tror jag nog att han förstod. Jag förstår ju att han var lite för snäll för att kanske sluta skriva med mig, men är det inte lite konstigt att han fortsatte skriva med mig? Nåja, jag visste ju vem han var kär i och det var ju inte mig, men jag minns inte att jag brydde mig så mycket om det. Jag fattade väl innerst inne att det aldrig skulle hända och nu på efterhand så var det ju bra att han inte utnyttjade situationen, som han faktiskt kunde ha gjort. Dock så kunde vi bestämma möten, men han ställde in. Haha, det var ju kanske lite märkligt men tur det. Jag var väldigt glad över hans vänskap och tror nog att det gjorde att jag trodde att jag var tvungen att vara kär i honom. Vet att jag skrev någon pinsam grej om att jag älskade honom någongång på min wall tillsammans med andra personer jag älskade. Hahaha, det är nog till för att ta med en nypa salt det där med tonåringar och "ÄLSKA" menade väl givetvis gilla men var väl för dramatisk för att säga någon gråzonat om något. Haha och det som kommer nu är så himla pinsamt. En av hans polare som kanske var 3-4 år äldre än mig skrev och var skitförbannad på mig. Han ba "Hur kan du älska/vara kär i någon du aldrig har träffat?" och jag började ursäkta mig, fattade ju att det var asdumt att uttrycka mig så, så jag ba "Jag älskar han som en bror" och aggrokillen ba "Men säg det då förhelvete!". Blev så himla rädd, så ändrade min presentation. Känns ju nu på efterhand som att den där killen skämdes ihjäl på grund av mig och ville inte att någon skulle veta att vi chattade.
 
Det roliga är att jag ALDRIG har träffat honom, inte vad jag minns i alla fall. Hade säkert dött av skam om jag hade sett honom. Tur att en är ansiktsblind, såatteh ;) Men don't leave me hanging! Länka eller berätta om era pinsamma tonårsförälskelser! Pretty please!
 
En annan skitpinsam grej är att jag blev intresserad av en 16-åring när jag var typ 12-13 år. Han hade skrivit att han var extremhöger på sin sida så då låtsades jag också vara det på grund av att jag ville ha en pojkvän, alltså SÅ pinsam. Sen visade det sig att vi hade en gemensam kompis, en tjej som var i hans ålder och jag berättade för henne att jag och han brukade flörta på internet. Eller nej, det sa jag faktiskt inte för i min värld så var flörtandet bara ett förstadium till att vara ett par, så jag sa till henne att "vi var på G". Tror hon frågade honom och fick ett gapskratt tillbaka. Oh the shame.
 
Er tur! Är tomatröd i ansiktet nu.
 
Puss

Jättepinsam tonårs...

0 Läs mer >>
Ja, som titeln lyder så råder det Jonasdag idag. Det betyder att han får hitta på vad vi ska göra och vad vi ska äta. Det blev ryggbiff, potatisgratäng, sparris och sås. Något är dock fel på vår ugn. Det har det i och för sig varit länge, men värmen fungerar bara punktvis. Så nu var botten av potatisgratängen rå, trots att resten var bra. Ingen aning om varför, drog ändå över tiden med 10 minuter för jag panikade över att det inte blev tillagat. Nu står i alla fall Jonas blåbärspaj i ugnen. Han ÄLSKAR blåbärspaj mest av allt i hela världen. I sommar ska jag plocka blåbär och göra världens godaste paj till min lilla älskling.
 
Puss
 
 

Jonasdag!