När jag unfriendade sist
När jag unfriendade sist så var det en tjej som jag hade varit i samma grupp som. Det blev en jättekonstigt grupp, för det vara bara jag från min klass och sen var de fyra till från en annan inriktning. Jag hade ingen aning om vad som skulle göras, förutom att göra en viss sak som min klass specialiserade sig på. De andra visste ju inte hur de skulle hjälpa mig och jag var stressad över min uppgift. Så det blev att jag inte kunde hjälpa dem så mycket med grupparbetet och de kunde inte hjälpa mig så mycket. Engagemanget åt båda håll var minimalt.
Jag fick skriva om manuset till reklamfilmen flera gånger för att den skulle passa resten av arbetet och filma bland annat är inte min starka sida, men jag försökte. Jag fick i alla fall lite hjälp av den här tjejen som skulle agera protagonist, men det fick alltid gå snabbt och sen när vi skulle byta av så "alla" andra fick prova på hur det var att filma så ville de inte. Jag förstår dem för vi hade sjukt mycket att göra. Det var precis innan jul också så vi visste att det skulle bli komplicerat att få ihop alla. Jag menar: jag som hade en helt annan uppgift som ingen kunde hjälpa mig med i gruppen, småbarnspappan som var tvungen att dra tidigare, kvinnan som pendlade, den där tjejen som hade problem med stress och sen en kille som han liksom jag hade svårt att greppa uppgiften. Så hela situationen var kaos och vi förstod verkligen inte hur de hade tänkt. På julafton flög jag till Thailand, jag var aktiv i vår facebook-konversation och jag filmade även när vi var där, men jag tror att den där tjejen störde sig jättemycket även fast hon var i norra Sverige under dessa veckor. Så jag tror det blev något missförstånd. Vi fick dock allt gjort och sen var det ju tenta efter det.
Vet att jag en gång beklagade mig för en annan klasskamrat om hur situationen i gruppen såg ut, menade ju inte att någon var dålig eller att någon inte gjorde det den skulle, tror hon råkade höra bitar ur det för hon var i närheten. Det hon antagligen inte hörde var att jag även beklagade mig över mig själv och att jag kände mig hjälplös. Sen när jag brukade se henne i skolan såg jag hur hon himlade med ögonen, hon hälsade inte på mig och när jag frågade henne något så svarade hon inte på tilltal. Så kan det gå! Finns inte så mycket att göra åt saken. Så jag gjorde slag i saken och tog bort henne från Facebook :) Jag menar, vad fanns det för syfte för att ha kvar henne? Hon störde ju ihjäl sig. Då är det bättre att bara försvinna ur någons liv och jag tror att jag seriöst aldrig mer kommer träffa henne. Tråkigt att det kan bli fel ibland, men det bara är så. Jag är i alla fall ingen som orkar gå och hysa agg mot någon. Jag är inte heller en person som slutar svara på tilltal ;) Det är dock så det kan vara ibland!
Tror att när hon upptäckte det tänkte "SKÖNT!!!" xD Hoppas hon inte är lika mordisk nu, haha!
Puss på er