SJUNGLÖGNEN!
Allt började med att mina kusiner sjöng för en nygift kusin. De sjöng så himla fint och bra så jag blv avundsjuk.
Sa till mina bordsgrannar att jag var avis för att mina småkusiner kan uttrycka sig så fint i sång och att jag är helt tondöv. De säger då, du kan väl inte vara tondöv om det där är dina kusiner... eh. HELT tondöv.
Tog upp detta med min mor som säger att jag inte är tondöv och att jag kan sjunga. JAG KAN INTE SJUNGA!!!
Pratade om det med min ingifta morbror som säger att jag visst kan sjunga eller att jag i alla fall kunde det när jag var liten. Gissar här att han ljög för mig för att busa, men vem gör så? JAG KAN INTE SJUNGA!!!
Pratade om det med min ingifta morbror som säger att jag visst kan sjunga eller att jag i alla fall kunde det när jag var liten. Gissar här att han ljög för mig för att busa, men vem gör så? JAG KAN INTE SJUNGA!!!
Jonas tittar på mig med kärleksfull blick och säger att jag har en bra sångröst. STÖRIGT!
Ungefär här börjar jag bli förvirrad själv och passar på att sjunga lite i duschen när vi kommer hem, låter helt okej. Sjunger ganska tyst så ingen ska höra att jag sjunger i duschen. Testar igen när jag är ensam hemma, hur går det tror ni? Det låter helt... fruktansvärt! Det värsta jag har hört!
Jag kanske inte är tondöv eftersom jag i alla fall hör att jag sjunger som en kråka!