Dum i huvudet

Det här som jag ska berätta nu är väldigt jobbigt för mig att berätta.
I början när jag började högskolan så hade jag lätt för att leka med
ord och få fram vackra liknelser och dessutom skriva rätt bra.
Nu är det däremot som att något har hänt, efter fem år, det är som
att allt jag tidigare tyckt att jag varit bra på och som var kul mer
är något som jag gör för att jag måste. Intresset är borta och de
roliga lekerna med nya ord är som bortblåsta. Det känns som att
jag skriver på en sjuårings nivå ungefär. Så illa är det väl nog inte
egentligen, men det är något som har ändrats. Jag får inte fram de
ord som jag vill ha, jag hittar inga synonymer i huvudet och jag
tycker att det mestadels är pest och pina. Här i bloggen skriver
jag ju mer än gärna, men det tar stopp när jag skriver tentor.
Det är jättejobbigt för mig eftersom skrift alltid varit det forum där
jag uttryckt mig bäst i. Jag menar inte att jag är bäst på skrift,
för det är omöjligt att vara. Jag gör fel precis som alla andra och har
alltid gjort. Det är riktigt obehagligt att jag inte får fram meningar
korrekt. Jag vet att jag måste göra något åt saken, men det känns
som att det finns fler aspekter av problemet. Det är inte bara
att jag hållt på med det så länge utan det kan bero på stress,
dåligt självförtroende, att jag läser för lite böcker, att jag någonstans
vant mig vid hur jag skriver, att jag inte anstränger mig tillräckligt etc.
 
Vad jag tänker göra åt problemet:
* Läsa mer böcker
* Läsa mer artiklar
* Meditera
* Utmana mig själv att lära mig fler ord
* Våga skriva mer ord

Kommentera här: